Smygpremiär för Dina mediciner

Nu kommer hon. Dina mediciner, som jag har längtat efter att få träffa henne! Hon är ganska kaxig, matig och inte så sorglig som ämnet hade kunnat bli - mediciner.
Mer lösning och kraft, än sjukdom och tyngd.
Det är klart, mycket är inte klart. En sajt i dag är mer av ett utvecklingsprojekt, än en färdig medieprodukt. Vi är många som jobbat hårt, många gratistimmar för många snälla vänner och släktingar, och schyssta proffs som gett schyssta start up-priser. Nu är uppstarten färdig, här börjar vidareutvecklingen.
Det är så kul. Här kommer jag att få ge mig in och ta reda på allt som berör det spännande området läkemedel. Det är lyxigt. Läkemedel räddar liv, det förlänger liv och förstör tyvärr en del liv.
Dina mediciner består av nyheter, community och tillfällen att påverka andras val. Hon var tio nyheter lång när hon föddes och såg rätt tung ut, utan att vara överviktig.

Välkommen till oss, Dina mediciner.

Jag bara drar...

...till mina nya kompisar Anders, Hannes, Katarina, Max och Gustaf på coola sajten Driva Eget.

Följ min nya blogg här.

Det roliga med Anders Andersson, Sveriges meste privatekonom, mannen bakom Privata Affärer, är att han älskar privatekonomi. När vi pratade om vad jag skulle kunna skriva om var han helt lycklig.


- Kan du blogga om K10 blanketten också, du var visst på ett sådant möte, frågar han och låter som ett barn som ska få gå på Gröna Lund.


Orolig för att göra honom besviken berättar jag att Skattemyndighetens infomöte handlade om K4, jag hade sagt fel till honom. Min oro var obefogad. Det var lika bra, den handlar fortfarande om hur enskilda människor ska deklarera sina aktieaffärer, visserligen inte egna bolag, men ändå. Toppen.


Eftersom alla inte är lika intresserade av ALLT som har med privatekonomi att göra, du kanske inte ens kan alla Skatteverkets blanketter utantill, hoppas jag att jag får tillfälle att prata om allt möjligt smaskigt i företagandesvängen. Om både med- och motgång i uppstartet av min onlinebizznis. Jo, bizznissandet är på internet, tack och lov, den enda värld som känns riktigt hållbar den här lågkonjukturen.

Följ min nya blogg här.

Hälsohemsliv på Mallorca

Det var fint. Att äta gott, träna varje dag i roliga Satsklasser och titta ut över en vacker mjuk strand i den skyddade bukten Alcudia på Mallorca gjorde fint.

Många andra barnfamiljer hade valt Sunwing Resort den här veckan. För dem är konceptet svårslagbart. Underhållning för barnen varje kväll. En gullig tjej som sitter och målar och lägger pärlplattor med ens barn hela dagen. Och det är inte ens kommunicerat i broschyrerna.

Det var följdaktligen många barnfamiljer, ensamma mammor med barn, systrar med barn och mor- eller farföräldrar med barnbarn.

Vad barnfria par i 20-årsåldern har att hämta här är inte lika uppenbart. Att Blondinbella och hennes pojkvän, du ser dem här på bilden, valde Lollo och björnen Bernie-semester trodde jag först var en planeringsmiss. Men fel. Hon verkar helnöjd och här berättar bloggaren Isabella Löwengrip om just denna frukost.

Kanske är det mysigt om man vuxit upp med chartersemesterar, tänker jag. Kanske rent av mina barn väljer det som ett första alternativ när de ger sig iväg själva. Jag hoppas på det.

BÄST PÅ MALLORCA
Bästa restaurangen: Porto, hamnrestaurangen ute på piren i hamnstaden, med garanterad solnedgång.

Bästa shoppingen: Palma, huvudstaden på Mallorca, cirka en timmes bilfärd från Alcudia.

Roligaste zooaffären: På huvudgatan på väg in i gamla Alcudia. Full med chinchillor, illrar och jo, bedårande hundvalpar i burar.

Bästa vandringen: Det finns flera på ön, men den i bergen ovanför Alcudia var vacker, lagom jobbig även för småbarn.

Pris: Cirka 5500 kronor per person, inklusive träningskort och frukost, hos Ving.

Mamma lever inte längre

Min älskade mamma är död. Vi saknar henne obeskrivligt. Begravningen är den 6 maj.

Mamma lever

Min mamma har inte gjort som andra mammor. Hon har jobbat stenhårt hela dagarna. Sedan har hon druckit vin hela kvällarna. Så har hon gjort i fyrtiofem år.
Nykter på dagarna. Halvfull på kvällarna.
Ett år efter pensionen tog det stopp. Hon hade då druckit som på kvällarna, även på dagarna, och det blev för mycket.
Nu ligger hon och är mycket sjuk. Hon ångrar ingenting, hon är inte ledsen och hon har inte ont, säger hon. Det är en tuff mamma jag har. Den som gjort sitt bästa ångrar sig inte. Det är inte bara vinet som gjort slut på henne, tänker jag. På många sätt har hon levt över sin förmåga. Det finns många mammor som är bättre på att vara mammor, än hon, men det var inget val för henne. Hon har gjort allt hon kunnat. Räknat ut vad som är bäst, stärkt mig och min syster i mängder av situationer och utifrån hennes förutsättningar varit en enorm mamma.

En onykter mamma som gjort forskarkarriär och storverk för många människor i världen i sitt yrkesliv, är inte närvarande. Inte särskilt ofta i allafall.
Inte förrän nu. Nykter och glidande in och ut i leverkoma.

Nu pussar och kramar vi henne. Sitter med henne och hon lyssnar. Ler när vi kommer. Nickar när vi frågar om vi får prata på om ditt och datt, hon som alltid varit trött.

Två gånger sista veckorna har syster ringt och sagt att nu är hon sämre, multiorgansvikt, och på väg att somna in. Vi förstår att det kommer att bli så, men än har de haft fel. Mammas lever har fortfarande några celler som lever.

Sorgen är för tung

Det blir inget bloggande nu eftersom min mamma är mycket svårt sjuk och inte kommer att klara sig. Det får bli sedan.

Svettas giftfritt

Nu har jag fått svar från Apoteket. På min tidigare fråga om varför kunderna måste be om deras aluminumfria deodorant, varför den inte kan stå framme.
Svar: Den säljer än så länge för lite.

Synd. Den säljer ju inte mer om du måste "kontakta personal". Enligt livsmedelsverket kan aluminum ge njurskador, eventuellt demens och känsligast är barn. När du tvättar av dig din deodorant, får fiskarna svårt att andas. När du sedan äter fisken får du i dig din gamla deo.
På hälsokostbutikerna finns massor av aluminumfria deos, till exempel från Alove.

Detta har blivit en svettblogg. Hur blev det så?

"Ska jag duscha sen... njae"

I de flesta skolor har de en timmes gymnastik i veckan, även i Mariskolan där min tjej går. På den timmen ska de byta om, duscha och i bästa fall hinna träna lite.
De är sju år och det normala för en mänsklig sjuåring är att springa omkring och bli svettig flera gånger per dag och självtorka där i mellan. Hoppa över duschen, säger jag. Men då lär de ju sig inte att man ska hålla sig ren och fräsch, säger du, det är också en del av skolan. Tvärtom. Många hoppar över gympan, för att duschningen känns jobbig, kränkande eller på annat sätt pinsam. Och vad är det stora problemet i Sverige i dag, är det att folk duschar för lite eller är det för lite träning som är problemet?

Vi är rädda för svett. Kanske är det lukten som kommer när vuxna blir svettiga av arbete, gammal svett som fått torka in sitta kvar kanske i dagar. Från den tiden när det inte var självklart att alla hade ett badrum. Svett är arbetarklass och fattigdom. Lortsverige.

Ny svett är inte farlig, visar forskning. Ny svett luktar inte. Barns svett luktar inte, eller mycket lite. Svett som torkat in, gud bevars, är inte farlig. Med svetten signalerar vi känslor och tillstånd, svetten innehåller karbamid som mjukar upp huden och, som i yogan, sägs den bevara den energin du arbetade upp när den utsöndrade. Duscha gärna morgon eller kväll, eller om du kört stenhårt under längre tid, men ett par svettdroppar under dagen är bara bra. Låt de komma.

Jo, jag duschar oftast när jag har tränat. Men då är jag redan träningsfrälst och dessutom kör jag hårt, hårdare än kidsen på skolgympan. Och aldrig efter yoga.

Några sura eko-frågor

Efter som jag är lite sur i dag ska jag gnälla och ställa sura frågor.

Varför innehåller alla krämer, puder och rouger uv-skydd nu för tiden?
Det finns inget helt miljövänligt uv-skydd i krämform, därför borde vi undvika det i Sverige de månader när solen är uppe i snitt två timmar i månaden. Ta bort uv-skyddet! Det enda jag hittat är en concealer Skinflash från Dior.

Varför gömmer Apoteket undan de aluminiumfria deodoranterna? Dessa måste du be om står det på en skylt, är de månne oroliga att folk med kraftig perspirant ska råka ta fel och att det sedan ska få allvarliga följder? Den hemliga deon därbakom har fått det sexiga hårdsäljande namnet Mild aluminumfri deodorant. På nätapoteket finns den inte ens.

Här kommer den suraste av alla gnällkommentarer en människa kan komma med, fast med en tvist. Håll i er:

Hundbajset. Kan inte staten plocka upp det, som på Paris gator?
Det är faktiskt äckligt att hålla på med.

Tack, det var skönt att få prata med er. Jag känner mig genast lite gladare. Så fort jag får tid ska jag ta reda på svaren och återkomma till er.

Nervositet är bra för talaren

Nu har jag lärt mig grunderna i praktisk retorik och det vill jag dela med er.

* En bra talare är en talare som tycker att det är roligt att tala, som ser sig själv som en gåva till publiken och är lagom nervös.

* Det finns ingen bra talare-gen. Allt en bra talare gör har hon eller han lärt sig. En del började tidigt och blev uppmuntrade från barnsben, andra har lärt in sina färdigheter senare. Gemensamt för de bra är att de fått in vanan. En ny vana är som bekant aldrig försent att få.

* All argumentationsteknik utgår ifrån siffran tre. Mer än så är ingen idé att proklamera.

* Enligt karisma-forskningen (underbart område, eller hur?!) har du tre kategorier att laborera med: 1. Din närvaro - ju högre desto bättre. 2. Din färg - det som du har på dig, det du signalerar och din image. En del kan du påverka, annat kan du bara välja att väga upp eller utnyttja. 3. Status - hög eller låg, fungerar olika bra i olika lägen beroende till ex på om du vill vinna förtroende eller empati.

Kunskapen är hämtad från de första lektionerna i en kvällskurs i praktisk retorik vid Stocholms universitet. Kursen är superpraktisk. I praktiken håller du tal en kväll i veckan och får 20 kommentarer om ditt tal, från din lärare och dina seminariekompisar. Inför varje tal får du till uppgift att använda dig mer eller mindre av något av de verktyg de gamla grekerna kommit på för att övertyga folk. Igår föreläste forskaren Vivianne Wester, hon har bla skrivit om hur kvinnor ska implementera det manliga högstatuskroppsspråket.

Pinsamma integrationskänslor

Vilken kulturincident. Där i hallen på dagiset.

Min 5-årige Douglas har en ny kompis som heter Bilal och de mötte mig i dörren. Södermalm är så underbart, tänkte jag, en ursöt kille typ inte helt från Sverige och de leker så fint och superintegrerat på ett sätt typiskt för min toleranta stadsdel, myser jag. Så kommer pappan. Inte heller han med ett helt svenskklingande namn och vi pratade om att de skulle få komma hem till varann och leka mer och att de bor i Skärholmen. Va kul, tänker jag, en kompis i Skärholmen, spännande. Förorten. Vadsomhelstkanhända - känslan kom över mig.

- Här, ta numret till mamman, så kan ni höras imorgon, det är hon som hämtar då, sa pappan. Men jag bestämmer förstås, det är ju jag som är mannen, säger pappan och skrattar.

- Ja, du bestämmer! Skrek lilla Bilal.

- Ja, pappan bestämmer, instämde min son överlycklig och jag tittar förskräckt på honom, sedan på pappan och sedan tänker jag: Nej, förresten. Kanske inte leka mer, nej. Vi kanske inte kan, kom jag på...

Chocktystnad. Skämtar han och i sådana fall på vilket sätt? Driver han med mig? Testar han månne mig, var jag står i frågan? Han kanske inte alls är från något Muslimien eller Afganistanien eller ens härstammar från någon annanstans än just Skärholmen och faktiskt bara försöker skoja - och jag blev helt osäker.

Där och då tog jag inte upp kvinnors rättigheter. Det kändes fel. Han kanske skulle bli förbannad. Antingen på mina fördomar eller för att männen faktiskt bestämmer, i hans lägenhet i Skärholmen. Och jag, svettig, stressad och hungrig, kanske skulle bli ännu mer förbannad.

Istället gjorde jag det enda säkra då. Föreslog att lille Bilal skulle få komma hem till oss. Vi får börja så.

(Detta är inget förslag på en ny politik eller inlägg i asyldebatten, utan bara en helt vanlig men lite pinsam känsla en människa kan få när något nytt händer.)

Målbilden ikväll - en bil

Målet är som bekant viktigt om du ska lyckas med något och ikväll tänker jag på målet med att jag sitter och gör en affärsplan lördagkväll.

En elbil, förstås.

Den första här finns på Tekniska Museet och den är hundra år gammal. Lite tråkigt att de inte kommit längre med elbilstänket på alla år än vad de gjort, men om vi jämför med nedan, den Paris Hilton köpt, får vi ändå säga att industrin skyndat sig på sista tre åren. Läs om det här.

En tyst, relativt miljövänlig, snygg, praktiskt, lättstädad, alltid ren bil där vindrutetorkarna aldrig går sönder precis som allt annat på min nya målbil. Den ska jag köpa när jag når break even.

Min målbild för våren 2010: Jag kliver ut min hybridmersa och kisar mot majsolen. (De där dörrarna ska jag nog byta, tänker jag då...)

Igår var det knarkfest

För oss som vill leva lite på gränsen kommer nu många spännande produkter, förmodligen helt ofarliga. Men kanske inte helt lagliga.

Här får du läsa om en beroendeframkallande knarkprodukt och en uräcklig, båda testade jag igår.

1. Handkrämen från Bodyshop, gjord på hampa, gör dina händer suveränt lena. Hur illa det än var innan du smörjer in dig med denna haschdoftande ljusgröna handkräm, blir dina händer mjuka som en spädbarnsarmhåla. Blodiga nagelband läker och självsprickande fingertoppar blir mirakulöst klappvänliga.
Betyg: En 4 och inte en 5 eftersom händerna luktar som på ett gammalt haschfyllo av den. Men som sagt, mirakulöst bra mot torrhet.



2. Chokladen från min idol Renée Voltaire är inte god. Den smakar för mycket knark. Smaken är ju som baken, men knarkfylld choklad passade inte mig. Hon säger själv att hon blir salig av den och det kanske du blir om du äter tillräckligt mycket. 70 procentig mörk choklad, tio procent fibrer och 12 procent hampafrön. Äcklig kombination visade det sig.
Betyg: En 1, den är ju ändå ekologisk.

Bizzi sportloving

Idag har jag sportlov. Sedan ska jag berätta om knarket. Vi hörs imorgon.

Kriminella roligare än poliser

Här kommer tre tips på saker som skulle fungera mycket bättre, med mycket små ändringar:

1. Polismuseet borde heta tjuvmuseet. Vi var själva där härom lördagen och det borde vi inte varit. Alla älskar deckare idag, kriminologi är en av de mest attraktiva enstaka kurserna på universitetet och riktiga brott intresserar nästan alla. Liksom brottslingar. Polis låter fruktansvärt tråkigt och det är inte alls poliser som polismuseet handlar om.

2. SvD borde inte ha information om gårdagens fel, på första uppslaget, bästa plats i tidningen. Det gör mig så illa att se en fin bild på en snäll farbror som lovar att försöka rätta till alla fel som begicks igår. Det berör ungefär ingen. Utom den som fått sitt namn felstavat eller inkomstuppgiften justerad. Tips! Fixa det med ett mejl till berörda parter, låt missnöjda anmäla det på nätet, som här, eller lägg det åtminstone längst bak i tidningen.

3. Köerna till kassorna i våra stora klädaffärer som H&M och NK fungerar inte längre. Förr var det en kö till en kassa. Enkelt Idag är det ofta en kö till två, eller tre kassor, med stor förvirring som följd. Folk blir irriterade, känner sig lurade och osäkra. Tips! Visa hur köerna går, som på Marks and Spencer i London. Där vet de hur du hanterar folkmassor. Med skylt och staket.

Näthat gick bäst

Nu har jag bloggat i drygt en månad och för att bestämma inriktning på min fortsatta blog ska jag idag analysera vad som fungerat och inte. Intressant är att det är samma gamla grundelement som intresserat folk sedan Shakespeare och de gamla grekerna höll på. Konflikter, relationer och vardagligt mänskliga helst moraliska frågor.

Detta fungerar i min bloggvärld:

1. Näthat. Överlägset bäst gick inlägget om SJ med rubriken Idiotisk SJ-kampanj. En hyfsat onyanserad rubrik med en stark värdering ger läsare, kan jag då konstatera. En rubrik som tangerar näthat. Det var tre gånger fler som läste den dagen, mot alla andra dagar.

2. Aktuell bloggfråga. Mest kommenterat blev inläggen om Liza Marklunds eventuella osanning. Minst två veckor senare än alla andra och ingen stark åsikt ifrågan innehöll de, ändå väckte de känslor och lästes näst flest gånger av alla månadens inlägg.

3. Filantropisk betraktelse. Tredjen mest kommenterat, positivt, även IRL, var inlägget om hur snälla och trevliga farbröder som promenerar tidiigt på morgonen med sina hundar. En enkel vardagsbetraktelse är starkt i bloggvärlden, de flesta bloggar handlar också om detta enkla ämne, visar bloggportalen.

Sämst gick: 1. Den ekonomiska prognosen för i år och nästa. Det skulle man kunna tro att folk ville veta, men jag säger som min gamla chef Per Lundsjö på E24: "Man kan inte lära folk att älska ekonomi". 2. Att Svt har gjort en bra talkshow gav betydligt färre klick, än om jag hade skrivit att den sög. 3. Det mer politiska snacket om fler höghus gav ungefär noll läsare.

Så här gjordes undersökningen: Jag började blogga i 10 januari och har inte registrerat mig på några bloggportaler. De som läser har hittat mitt ämne via google eller för att den känner mig. Sammanlagt har jag haft 208 läsare sedan starten.

Slutsats: Jag återkommer om den.

Dags för skogen

I helgen är det dags för dig att gå ut i skogen. Stockholm är fint, men du missar något om du inte lämnar tullarna. Naturen och årstidsväxlingarna.
Jag var där och det var så fint. Därför behöver du också skogen:

• För att stressa av.


• För att bli frisk efter vinterns förkylning. Varför naturen hjälper immunförsvaret vet inte forskarna, bara att den gör det.


• Enligt Ayurveda behöver vi se, känna och förstå årstidsväxlingarna med kroppen för att må bra.


• Skogen är vacker oavsett årstid, stan är det inte.


• Mindfulness fungerar så mycket bättre i skogen än i stan. Lukten, kylan och tystnaden ger bra förutsättningar för total hjärnutfyllnad. Inget annat får plats.

Fina skogar i Stockholmsområdet: Botkyrka, Lida, Tyresta, eller som på bilden, Hellas.

Idiotisk SJ-kampanj

Eller helt underbar kampanj. Men uselt genomförd. Dåliga resebolagshemsidor och usla weblösningar är inte bara tråkiga, de förstör hela ens dagdrömmande och inverkar tyvärr på ens handlande till den grad att det kanske inte ens blir någon resa.

SJs informationsavdelning har klistrat hela staden med en kampanj som går ut på att de har tågresor till Köpenhamn och flera ställen för 75 kronor. Låter mysigt i vårsolen, tänker resenären, som surfar in på tågsajten så fort hon eller han kommit fram till jobbet.

Där möts resenären av INGENTING.

Ingen rubrik om Billiga resor just nu eller liknande. Du måste fylla i var du vill resa och exakt datum och om du har tur är det en av de billiga tiderna, men sådan tur hade inte jag. Provade naivt med flera olika tider.
Det som finns är Sista minuten, där de gör reklam för billiga resor i januari, nu när vi kommit långt in i februari. Låter billigt för SJ att lova billiga resor så här i efterhand...

Jag säger vakna SJ, godmorgon! Suveränt att ni hakat på det nyväckta tågintresset och lanserar billiga biljetter, men säg mig, var är de?

Så här blir ekonomin 2009 och 2010

Hej kamrater
jag har en hemlig rapport från Erik Pensers kontor på Biblioteksgatan igår. Information avsedd för hundraåringar, iaf mest äldre i publiken, som redan investerat minst 300 000 kronor, upp till hur mycket som helst. Pensers Andreas lovade att om någon ville placera 10 miljoner kronor hos dem gick det att ordna med alla typer av tjänster, även hundpromenaden.
Kristallkronor i taket, röda sammetsgardiner och stolar med initialerna E.P. Det är lunchseminarium och det bjuds på saftig rostbiff och ambitiös potatisgratäng.

Hemliga budskapet i korthet:
1. Aktiemarknaden vänder nu i sommar 2009.
2. Arbetsmarknaden vänder våren 2010.
3. Rätt tid att investera är nu.
4. De hade som mest att göra i augusti-08, sedan blev det helt dött. Då när det var som dyrast ville alla köpa. Nu när priserna vänt ner vill ingen göra aktieaffärer. Deras Andreas konstaterade att vinnarna är de som gör tvärtom.
5. Boräntan går ner ytterligare, redan 11 februari hamnar den på 1,5 procent, enligt deras prognos.

Slut rapport.

Fulländad talkshow

Så där ska en talkshow se ut. Billigt, underhållande och mycket givande.

Där var några av de mest folkkära artister vi har, Rolf Lassgård och Helena Bergström, och Nina Persson, sedan en intervju med roliga författaren/journalisten Hanna Hellquist och sedan en terapeut om föräldrarelationer. Hellquist har skrivit om sin uppväxt med sin tokroliga pappa och plötsligt har de honom på tråden. Tänk om vi hade fått höra Jan Myrdals mamma live om sonens bok, heja. Hellquist såg cool ut, men nervositeten kunde kännas ända in i soffan.

Bra tv.

I redaktionen jobbar nästan bara kvinnor, inte för att det borgar för kvalitet, men så är det i alla fall, och det är ovanligt när det kommer till Svt-produktioner. Som redaktör har de haft det goda omdömet att välja Håkan Lahger, en kille bra på lågmälda succér, och en känsla för fin mix i tv visade det sig nu. Musik-och kulturjournalist, som också skrivit flera böcker, bland annat om kommersiell tv.

Sedan en norrman som programledare. En Fredrik Skavlan. Är det inte märkligt att två av svensk televisions få bra programledare är norska. Har de någon sorts motsvarighet till kommunala musikskolan för blivande programledare?

- Svensk tv har varit en förebild för mig sedan jag började som journalist, så när Svt erbjöd mig att göra en talkshow för svenska tittare kunde jag inte motstå utmaningen, säger 42-årige Fredrik Skavlan, i en intervju på Svts hemsida.

Det är klart att det är kul för Svt att han säger så, men jag undrar lite om han inte ljuger. Norrmännen ser nästan bara svensk tv, det kan ju vara det han menade.

Alla ni som funderar att jobba med tv, gå och sätt dig i publiken, se och lär. Anmäl dig här.

Jag uppskattar verkligen perfekta mediaprodukter, i sin genre. Det är som att mänskligheten går framåt. Alla som gnällt över tv-tablån kan nu sluta gnälla.

Självklart ska jag ändå gnälla. Skavlan var för bra. För bra för en helgkväll.
Det hade kunnat ligga vilken annan dag som helst, utom fredag eller lördag, hade passat bättre. Den typen av fulländad talkshow är omöjlig att sälja in hos sin partner, ungar, polare, morsa och så vidare, en helgkväll.

Bygg mer på Söder

Bakom mitt hus, i min bakgård, kan det byggas bostäder. Gärna ett riktigt högt hus, med utsikt över Globen i söder och Stadshuset i öst. Kanske ett rött eller gult.

Nej, helt rätt. Jag håller inte med den frifräsar-hyresgästförening som demonstrerade mot bostadsbygge i Plankan, Tanto, Stigberget, Johan-någontings park, Reimersholme och allt vad det var.

Varför ska man inte bygga där? Vill ni låta Ronny och Ragge hänga kvar på sina parkbänkar, de har ju ändå hängt där sedan 30-talet. Eller är ni bara motsträviga?

Byggplanerna handlar inte om att sätta ett hus mitt i Tanto, utan att bebygga en i dag helt ful parkeringsplats och några baracker i närheten som då måste rivas. Plankanparken är ungefär lika mysig som parkeringshuset Elefanten i city, innan ombyggnaden.

Var ska alla människor bo? I förorten, i Norrland eller i Karlstad. Nä, just det. Det vill inte du och det finns andra som inte vill det.

Eftersom jag tycker att alla ska få möjlighet att bo i stan enligt tidigare inlägg, som vill det, måste det byggas fler bostäder. Då måste delar av de allra mest hopplösa och outnyttjade parker bebyggas. Med höga hus.

Stockholm är fortfarande en liten pluttstad, trevlig men liten, här finns massor av plats. Som trekanten precis nedanför det här stängslet utanför mitt vardagsrum. Här kan ni bygga. Det vore trevligt. Här hänger inte ens Ronny och Ragge, bara deras dealare. Han kan nog flytta sina affärer.

Vad tycker du?

Många bilder på Ackerup

I dag såg jag Anderas Ackerups utställning på Färgfabriken. Det här evenemangstipset kommer sent, eller kanske inte, även om det var sista dagen. Bilderna kan du ju se här.
Färgfabriken är mysigt och det är ett tips som håller även nästa helg. Och så vidare.
Och gott, var det. Fina laxmackor på stora goda surdegsbröd och en rulltårta med pistagecréme.
Anderas Ackerup har fotat sig själv dagligen i tio år. För 20 år sedan gick vi i samma klass och han har inte förändrats så där väldeliga, tycker jag. Inte under de år han avbildat sig själv heller. Jag kommer på mig med att bli lite besviken på det. Det hade varit roligare om han gått upp, sedan gått ner, haft långt hår och nu kanske inget alls. Han ser ut som en kille som haft koll på sin fysik, åkt på semester, jobbat som fotograf och valt bort familj. Ser det ut som. Eller att han har en familj bakom nån rosenbuske som inte vill bli fotograferad.
Oavsett. Ett ansikte är löjligt intressant i jämförelse med många objekt.

Slavfenomen bakom Marklund

Drevet mot kvinnor som gjort fel blir oerhört mycket mer infekterat och leder till avgång i många fler fall, än mot män. Det är sorgligt att se Liza Marklund, Annie Wegelius, Maria Borelius, Bi Puranen, Mona Sahlin och alla de andra som inte bara får kritik, utan hat. Att hatet mest kommer från andra kvinnor är sorgligt, men helt naturligt, tyvärr.
Jag tror att det är slavfenomenet.

När halva Amerikas befolkning bestod av slavar, var det ofta en eller ett par av de svarta själva som fick möjligheten och befodran att slavdriva de andra slavarna. Dessa blev naturligtvis ännu mer hatade än de vita slavdrivarna.

Är det inte det tänket vi kvinnor har fastnat i? 1.) Vi tror att det bara finns ett ändligt antal tjänster för oss kvinnor som lyckade chefer eller författare (slavdrivare)? 2.) Och att den kvinna som snor åt sig en av dessa tjänster har dels tagit den från någon av oss andra, dels att kvinnan blir en svikare. Någon som tror att hon är för mer än oss andra.

Kvinnor är inte mer avundsjuka än andra kön. Vi är bara lite mer förtryckta och förfördelade, vilket i sin tur är en bra grogrund för allehanda osympatiska drag.

Ser fram emot boken Sanningen om Sanningen om Mia

När Liza Marklund skrev sin bok om ""Mia" trodde hon nog att undertiteln stämde. När Mia själv kom med sin Hemlighet var det säkerligen hennes sanning. Precis som nästa modiga författare, Monica Antonsson, som skrivit Gömda, sanningen om "Mia".
Nu ser vi fram emot i sommar när boken om Sanningen om Sanningen om Gömda borde komma. Det finns absolut vinklar som inte är avslöjade och ytterligare försäljningssuccéer att krama ur den här historien. Kanske den eventuellt ohotade sonen Anders kunde komma med ett avslöjande om hur det verkligen gått till.
En riktig debatt där många människor tycker olika om en moralisk fråga som sanningen är alltid upplyftande. Det gäller att hålla liv i den.

Tack snälla morgonfarbröder

Snälla farbröder tar morgonpromenader. Eller är det så att farbröder som tar sig ut på morgonen blir snälla.
Du kanske vet, om du är över 70 och farbror kanske du rent av är en av dem.
På morgonen är det alltid mycket farbröder som promenerar utmed den soliga sidan av Årstaviken. Resten av dagen är det betydligt mer könsblandat.
De ler, står och låtsasboxas med morgonsolens strålar, pratar med varann och nickar vänligt när undertecknad kommer snubblandes med hunden, hörlurarna, pulsmätaren och mössa och vantar och i värsta fall släpper hunden. Oj, förlåt, skriker jag. Hunden som då gärna kastar sig över farbrödernas hundar i farten och busar och försöker sätta på dem på hundars vis. Det gör ingenting. Inte för en morgonfarbror.
På många sätt väger dessa morgonglada upp det motiga med att springa i tio minus på morgonen.

Ljugande kvinnor

Är vi överraskade. Nu har det hänt igen. En kvinna misstänks för att ha blivit våldtagen, i dagens Dagens Nyheter.
Förövaren är känd hos polisen och han har gjort det förr. Ändå är artikeln skriven med så många förbehåll att vi inte ens tror att kvinnan åkt i taxin. Tänk om det varit ett rån. I en kiosk. "Kioskägaren kan ha stått i sin kiosk under kvällen när den misstänks för att ha blivit rånad." Inte så ofta vi ser den artikeln.
Nu är det ju inte så att hon nödvändigtvis har blivit våldtagen, men när det gäller alla andra typer av brott som refereras i ett tidigt skede är det vanliga att det skrivs som om det hänt. Det är en stor skillnad.

Våldtäktsoffer ifrågasätts direkt

Tråkigt när det blir så här. I måndagens tidning, 12 januari, Dagens Nyheter, stod de här notiserna.

Hon har eventuellt vådtagits. Men de två matbutikerna har rånats, polisen utreder ju det.

Så här en måndag när reportern redogör för helgens polisanmälningar, finns inga bevis för någonting. Varken våldtäkt eller rån. 19-åringen kanske ville och de två matbutikägarna kan ha behövt pengarna som försäkringen ger.

Ändå blir rapporteringen så olika. Igen, igen och igen.

Skäms på er.

Dags för en kärleksregistrering!

Äntligen kanske att jag och min man kan bli ett. Kyrkan har följt mitt tidigare förslag på att avskaffa ordet Äktenskap och kalla det för något mer neutralt - vad har de inte bestämt ännu. Varför inte partnerskap. Ett modernt ord som förklarar exakt vad det handlar om - i grunden. Eftersom Kärlekbrasexfinamiddagarsemesterarlivtillsammans blir lite långt och knepigt att säga för den som ska viga paret. Vi får väl se vad vi bestämmer oss för. Kramar

Hiphopturister

I går var vi på hip hop-klubb för bögar i Stockholm, jag och min kompis Camilla van der Meer, manusförfattaren. Det finns väl inte, säger ni, nä, helt riktigt. Den målgruppen var absolut för smal i Stockholm. De enda möjliga hiphopbögarna i Stockholm var nämligen jag och min vän.

Vi hade varit på Rolf van den Brinks fotoutställning på galleri Ikon på gamla Skånegatan vid Nytorget. Där var det vernissage och vi var väl inte så sociala, men vi hälsade runt en del, till exempel på Dominika Peczynski som berättade att hon köpt några av Rolfs fina bilder, den med en stor stjärna, bland annat. Bilderna hängde i ordning och det var förstås en story kopplat till den som inte var helt lätt att förstå, men det kännetecknar ju all stor konst.

Där var det trångt och varm så efter det gick vi till Pet Sounds Bar, eller Pet shop Bar, som jag sa till min man efteråt vilket säger en del om mina referenser. Där såg det ruggigt likadant ut som för 100 år sedan, människorna var inte de samma, men de var ruggigt lika de som hängde där då. Popsöta, hennafärgade med tvära luggar. En gullig kille med grön parkas kom och frågade i baren om Popquizen skulle vara den kvällen. Han hade sett fram emot den så mycket. Det var den inte. han får hålla sig ända till nästa torsdag, den 15 januari, kl 18. Då gick det bra att komma tillbaka för att få vara med i popgissningstävlingen.

På vägen hem gick vi torget över vid Mosebacke, och se där, om inte en hip hop-klubb, för homosexuella.

- Inte alls bög, hävdade Camilla då, det där med regnbågsfärger är inte bara bögarna som använt sig av, den har funnits med sedan reaggen, och långt innan den.

Hon får tro vad hon vill. Vi hann inte analysera det där, för i dörren stod gamle klasskompisen Linus, son till trubaduren Olle Adolphson om jag inte minns galet, och välkomnade oss. Han uppe till vänster på bilden.

Där inne var musiken suverän, vi ägde dansgolvet och hela Mosebacke eftersom vi var själva och dansade en stund med stegräknaren på.

- De blev många steg, det där, sa Camilla nöjt, när vi sa adjö utanför hennes port en kort stund senare.

Live unsigned håller på fram till söndag på Mosebacke. Jag kan verkligen rekommendera.