Sorgen är för tung

Det blir inget bloggande nu eftersom min mamma är mycket svårt sjuk och inte kommer att klara sig. Det får bli sedan.

Svettas giftfritt

Nu har jag fått svar från Apoteket. På min tidigare fråga om varför kunderna måste be om deras aluminumfria deodorant, varför den inte kan stå framme.
Svar: Den säljer än så länge för lite.

Synd. Den säljer ju inte mer om du måste "kontakta personal". Enligt livsmedelsverket kan aluminum ge njurskador, eventuellt demens och känsligast är barn. När du tvättar av dig din deodorant, får fiskarna svårt att andas. När du sedan äter fisken får du i dig din gamla deo.
På hälsokostbutikerna finns massor av aluminumfria deos, till exempel från Alove.

Detta har blivit en svettblogg. Hur blev det så?

"Ska jag duscha sen... njae"

I de flesta skolor har de en timmes gymnastik i veckan, även i Mariskolan där min tjej går. På den timmen ska de byta om, duscha och i bästa fall hinna träna lite.
De är sju år och det normala för en mänsklig sjuåring är att springa omkring och bli svettig flera gånger per dag och självtorka där i mellan. Hoppa över duschen, säger jag. Men då lär de ju sig inte att man ska hålla sig ren och fräsch, säger du, det är också en del av skolan. Tvärtom. Många hoppar över gympan, för att duschningen känns jobbig, kränkande eller på annat sätt pinsam. Och vad är det stora problemet i Sverige i dag, är det att folk duschar för lite eller är det för lite träning som är problemet?

Vi är rädda för svett. Kanske är det lukten som kommer när vuxna blir svettiga av arbete, gammal svett som fått torka in sitta kvar kanske i dagar. Från den tiden när det inte var självklart att alla hade ett badrum. Svett är arbetarklass och fattigdom. Lortsverige.

Ny svett är inte farlig, visar forskning. Ny svett luktar inte. Barns svett luktar inte, eller mycket lite. Svett som torkat in, gud bevars, är inte farlig. Med svetten signalerar vi känslor och tillstånd, svetten innehåller karbamid som mjukar upp huden och, som i yogan, sägs den bevara den energin du arbetade upp när den utsöndrade. Duscha gärna morgon eller kväll, eller om du kört stenhårt under längre tid, men ett par svettdroppar under dagen är bara bra. Låt de komma.

Jo, jag duschar oftast när jag har tränat. Men då är jag redan träningsfrälst och dessutom kör jag hårt, hårdare än kidsen på skolgympan. Och aldrig efter yoga.

Några sura eko-frågor

Efter som jag är lite sur i dag ska jag gnälla och ställa sura frågor.

Varför innehåller alla krämer, puder och rouger uv-skydd nu för tiden?
Det finns inget helt miljövänligt uv-skydd i krämform, därför borde vi undvika det i Sverige de månader när solen är uppe i snitt två timmar i månaden. Ta bort uv-skyddet! Det enda jag hittat är en concealer Skinflash från Dior.

Varför gömmer Apoteket undan de aluminiumfria deodoranterna? Dessa måste du be om står det på en skylt, är de månne oroliga att folk med kraftig perspirant ska råka ta fel och att det sedan ska få allvarliga följder? Den hemliga deon därbakom har fått det sexiga hårdsäljande namnet Mild aluminumfri deodorant. På nätapoteket finns den inte ens.

Här kommer den suraste av alla gnällkommentarer en människa kan komma med, fast med en tvist. Håll i er:

Hundbajset. Kan inte staten plocka upp det, som på Paris gator?
Det är faktiskt äckligt att hålla på med.

Tack, det var skönt att få prata med er. Jag känner mig genast lite gladare. Så fort jag får tid ska jag ta reda på svaren och återkomma till er.

Nervositet är bra för talaren

Nu har jag lärt mig grunderna i praktisk retorik och det vill jag dela med er.

* En bra talare är en talare som tycker att det är roligt att tala, som ser sig själv som en gåva till publiken och är lagom nervös.

* Det finns ingen bra talare-gen. Allt en bra talare gör har hon eller han lärt sig. En del började tidigt och blev uppmuntrade från barnsben, andra har lärt in sina färdigheter senare. Gemensamt för de bra är att de fått in vanan. En ny vana är som bekant aldrig försent att få.

* All argumentationsteknik utgår ifrån siffran tre. Mer än så är ingen idé att proklamera.

* Enligt karisma-forskningen (underbart område, eller hur?!) har du tre kategorier att laborera med: 1. Din närvaro - ju högre desto bättre. 2. Din färg - det som du har på dig, det du signalerar och din image. En del kan du påverka, annat kan du bara välja att väga upp eller utnyttja. 3. Status - hög eller låg, fungerar olika bra i olika lägen beroende till ex på om du vill vinna förtroende eller empati.

Kunskapen är hämtad från de första lektionerna i en kvällskurs i praktisk retorik vid Stocholms universitet. Kursen är superpraktisk. I praktiken håller du tal en kväll i veckan och får 20 kommentarer om ditt tal, från din lärare och dina seminariekompisar. Inför varje tal får du till uppgift att använda dig mer eller mindre av något av de verktyg de gamla grekerna kommit på för att övertyga folk. Igår föreläste forskaren Vivianne Wester, hon har bla skrivit om hur kvinnor ska implementera det manliga högstatuskroppsspråket.

Pinsamma integrationskänslor

Vilken kulturincident. Där i hallen på dagiset.

Min 5-årige Douglas har en ny kompis som heter Bilal och de mötte mig i dörren. Södermalm är så underbart, tänkte jag, en ursöt kille typ inte helt från Sverige och de leker så fint och superintegrerat på ett sätt typiskt för min toleranta stadsdel, myser jag. Så kommer pappan. Inte heller han med ett helt svenskklingande namn och vi pratade om att de skulle få komma hem till varann och leka mer och att de bor i Skärholmen. Va kul, tänker jag, en kompis i Skärholmen, spännande. Förorten. Vadsomhelstkanhända - känslan kom över mig.

- Här, ta numret till mamman, så kan ni höras imorgon, det är hon som hämtar då, sa pappan. Men jag bestämmer förstås, det är ju jag som är mannen, säger pappan och skrattar.

- Ja, du bestämmer! Skrek lilla Bilal.

- Ja, pappan bestämmer, instämde min son överlycklig och jag tittar förskräckt på honom, sedan på pappan och sedan tänker jag: Nej, förresten. Kanske inte leka mer, nej. Vi kanske inte kan, kom jag på...

Chocktystnad. Skämtar han och i sådana fall på vilket sätt? Driver han med mig? Testar han månne mig, var jag står i frågan? Han kanske inte alls är från något Muslimien eller Afganistanien eller ens härstammar från någon annanstans än just Skärholmen och faktiskt bara försöker skoja - och jag blev helt osäker.

Där och då tog jag inte upp kvinnors rättigheter. Det kändes fel. Han kanske skulle bli förbannad. Antingen på mina fördomar eller för att männen faktiskt bestämmer, i hans lägenhet i Skärholmen. Och jag, svettig, stressad och hungrig, kanske skulle bli ännu mer förbannad.

Istället gjorde jag det enda säkra då. Föreslog att lille Bilal skulle få komma hem till oss. Vi får börja så.

(Detta är inget förslag på en ny politik eller inlägg i asyldebatten, utan bara en helt vanlig men lite pinsam känsla en människa kan få när något nytt händer.)