31 mars, 2009
Sorgen är för tung
Det blir inget bloggande nu eftersom min mamma är mycket svårt sjuk och inte kommer att klara sig. Det får bli sedan.
25 mars, 2009
Svettas giftfritt
Nu har jag fått svar från Apoteket. På min tidigare fråga om varför kunderna måste be om deras aluminumfria deodorant, varför den inte kan stå framme.Svar: Den säljer än så länge för lite.
Synd. Den säljer ju inte mer om du måste "kontakta personal". Enligt livsmedelsverket kan aluminum ge njurskador, eventuellt demens och känsligast är barn. När du tvättar av dig din deodorant, får fiskarna svårt att andas. När du sedan äter fisken får du i dig din gamla deo.
På hälsokostbutikerna finns massor av aluminumfria deos, till exempel från Alove.
Detta har blivit en svettblogg. Hur blev det så?
20 mars, 2009
"Ska jag duscha sen... njae"

I de flesta skolor har de en timmes gymnastik i veckan, även i Mariskolan där min tjej går. På den timmen ska de byta om, duscha och i bästa fall hinna träna lite.
De är sju år och det normala för en mänsklig sjuåring är att springa omkring och bli svettig flera gånger per dag och självtorka där i mellan. Hoppa över duschen, säger jag. Men då lär de ju sig inte att man ska hålla sig ren och fräsch, säger du, det är också en del av skolan. Tvärtom. Många hoppar över gympan, för att duschningen känns jobbig, kränkande eller på annat sätt pinsam. Och vad är det stora problemet i Sverige i dag, är det att folk duschar för lite eller är det för lite träning som är problemet?
Vi är rädda för svett. Kanske är det lukten som kommer när vuxna blir svettiga av arbete, gammal svett som fått torka in sitta kvar kanske i dagar. Från den tiden när det inte var självklart att alla hade ett badrum. Svett är arbetarklass och fattigdom. Lortsverige.
Ny svett är inte farlig, visar forskning. Ny svett luktar inte. Barns svett luktar inte, eller mycket lite. Svett som torkat in, gud bevars, är inte farlig. Med svetten signalerar vi känslor och tillstånd, svetten innehåller karbamid som mjukar upp huden och, som i yogan, sägs den bevara den energin du arbetade upp när den utsöndrade. Duscha gärna morgon eller kväll, eller om du kört stenhårt under längre tid, men ett par svettdroppar under dagen är bara bra. Låt de komma.
Jo, jag duschar oftast när jag har tränat. Men då är jag redan träningsfrälst och dessutom kör jag hårt, hårdare än kidsen på skolgympan. Och aldrig efter yoga.
De är sju år och det normala för en mänsklig sjuåring är att springa omkring och bli svettig flera gånger per dag och självtorka där i mellan. Hoppa över duschen, säger jag. Men då lär de ju sig inte att man ska hålla sig ren och fräsch, säger du, det är också en del av skolan. Tvärtom. Många hoppar över gympan, för att duschningen känns jobbig, kränkande eller på annat sätt pinsam. Och vad är det stora problemet i Sverige i dag, är det att folk duschar för lite eller är det för lite träning som är problemet?
Vi är rädda för svett. Kanske är det lukten som kommer när vuxna blir svettiga av arbete, gammal svett som fått torka in sitta kvar kanske i dagar. Från den tiden när det inte var självklart att alla hade ett badrum. Svett är arbetarklass och fattigdom. Lortsverige.
Ny svett är inte farlig, visar forskning. Ny svett luktar inte. Barns svett luktar inte, eller mycket lite. Svett som torkat in, gud bevars, är inte farlig. Med svetten signalerar vi känslor och tillstånd, svetten innehåller karbamid som mjukar upp huden och, som i yogan, sägs den bevara den energin du arbetade upp när den utsöndrade. Duscha gärna morgon eller kväll, eller om du kört stenhårt under längre tid, men ett par svettdroppar under dagen är bara bra. Låt de komma.
Jo, jag duschar oftast när jag har tränat. Men då är jag redan träningsfrälst och dessutom kör jag hårt, hårdare än kidsen på skolgympan. Och aldrig efter yoga.
16 mars, 2009
Några sura eko-frågor
Efter som jag är lite sur i dag ska jag gnälla och ställa sura frågor.Varför innehåller alla krämer, puder och rouger uv-skydd nu för tiden?
Det finns inget helt miljövänligt uv-skydd i krämform, därför borde vi undvika det i Sverige de månader när solen är uppe i snitt två timmar i månaden. Ta bort uv-skyddet! Det enda jag hittat är en concealer Skinflash från Dior.
Varför gömmer Apoteket undan de aluminiumfria deodoranterna? Dessa måste du be om står det på en skylt, är de månne oroliga att folk med kraftig perspirant ska råka ta fel och att det sedan ska få allvarliga följder? Den hemliga deon därbakom har fått det sexiga hårdsäljande namnet Mild aluminumfri deodorant. På nätapoteket finns den inte ens.
Här kommer den suraste av alla gnällkommentarer en människa kan komma med, fast med en tvist. Håll i er:
Hundbajset. Kan inte staten plocka upp det, som på Paris gator?
Det är faktiskt äckligt att hålla på med.
Tack, det var skönt att få prata med er. Jag känner mig genast lite gladare. Så fort jag får tid ska jag ta reda på svaren och återkomma till er.
10 mars, 2009
Nervositet är bra för talaren
Nu har jag lärt mig grunderna i praktisk retorik och det vill jag dela med er.* En bra talare är en talare som tycker att det är roligt att tala, som ser sig själv som en gåva till publiken och är lagom nervös.
* Det finns ingen bra talare-gen. Allt en bra talare gör har hon eller han lärt sig. En del började tidigt och blev uppmuntrade från barnsben, andra har lärt in sina färdigheter senare. Gemensamt för de bra är att de fått in vanan. En ny vana är som bekant aldrig försent att få.
* All argumentationsteknik utgår ifrån siffran tre. Mer än så är ingen idé att proklamera.
* Enligt karisma-forskningen (underbart område, eller hur?!) har du tre kategorier att laborera med: 1. Din närvaro - ju högre desto bättre. 2. Din färg - det som du har på dig, det du signalerar och din image. En del kan du påverka, annat kan du bara välja att väga upp eller utnyttja. 3. Status - hög eller låg, fungerar olika bra i olika lägen beroende till ex på om du vill vinna förtroende eller empati.
Kunskapen är hämtad från de första lektionerna i en kvällskurs i praktisk retorik vid Stocholms universitet. Kursen är superpraktisk. I praktiken håller du tal en kväll i veckan och får 20 kommentarer om ditt tal, från din lärare och dina seminariekompisar. Inför varje tal får du till uppgift att använda dig mer eller mindre av något av de verktyg de gamla grekerna kommit på för att övertyga folk. Igår föreläste forskaren Vivianne Wester, hon har bla skrivit om hur kvinnor ska implementera det manliga högstatuskroppsspråket.
03 mars, 2009
Pinsamma integrationskänslor
Vilken kulturincident. Där i hallen på dagiset.
Min 5-årige Douglas har en ny kompis som heter Bilal och de mötte mig i dörren. Södermalm är så underbart, tänkte jag, en ursöt kille typ inte helt från Sverige och de leker så fint och superintegrerat på ett sätt typiskt för min toleranta stadsdel, myser jag. Så kommer pappan. Inte heller han med ett helt svenskklingande namn och vi pratade om att de skulle få komma hem till varann och leka mer och att de bor i Skärholmen. Va kul, tänker jag, en kompis i Skärholmen, spännande. Förorten. Vadsomhelstkanhända - känslan kom över mig.
- Här, ta numret till mamman, så kan ni höras imorgon, det är hon som hämtar då, sa pappan. Men jag bestämmer förstås, det är ju jag som är mannen, säger pappan och skrattar.
- Ja, du bestämmer! Skrek lilla Bilal.
- Ja, pappan bestämmer, instämde min son överlycklig och jag tittar förskräckt på honom, sedan på pappan och sedan tänker jag: Nej, förresten. Kanske inte leka mer, nej. Vi kanske inte kan, kom jag på...
Chocktystnad. Skämtar han och i sådana fall på vilket sätt? Driver han med mig? Testar han månne mig, var jag står i frågan? Han kanske inte alls är från något Muslimien eller Afganistanien eller ens härstammar från någon annanstans än just Skärholmen och faktiskt bara försöker skoja - och jag blev helt osäker.
Där och då tog jag inte upp kvinnors rättigheter. Det kändes fel. Han kanske skulle bli förbannad. Antingen på mina fördomar eller för att männen faktiskt bestämmer, i hans lägenhet i Skärholmen. Och jag, svettig, stressad och hungrig, kanske skulle bli ännu mer förbannad.
Istället gjorde jag det enda säkra då. Föreslog att lille Bilal skulle få komma hem till oss. Vi får börja så.
(Detta är inget förslag på en ny politik eller inlägg i asyldebatten, utan bara en helt vanlig men lite pinsam känsla en människa kan få när något nytt händer.)
Min 5-årige Douglas har en ny kompis som heter Bilal och de mötte mig i dörren. Södermalm är så underbart, tänkte jag, en ursöt kille typ inte helt från Sverige och de leker så fint och superintegrerat på ett sätt typiskt för min toleranta stadsdel, myser jag. Så kommer pappan. Inte heller han med ett helt svenskklingande namn och vi pratade om att de skulle få komma hem till varann och leka mer och att de bor i Skärholmen. Va kul, tänker jag, en kompis i Skärholmen, spännande. Förorten. Vadsomhelstkanhända - känslan kom över mig.
- Här, ta numret till mamman, så kan ni höras imorgon, det är hon som hämtar då, sa pappan. Men jag bestämmer förstås, det är ju jag som är mannen, säger pappan och skrattar.
- Ja, du bestämmer! Skrek lilla Bilal.
- Ja, pappan bestämmer, instämde min son överlycklig och jag tittar förskräckt på honom, sedan på pappan och sedan tänker jag: Nej, förresten. Kanske inte leka mer, nej. Vi kanske inte kan, kom jag på...
Chocktystnad. Skämtar han och i sådana fall på vilket sätt? Driver han med mig? Testar han månne mig, var jag står i frågan? Han kanske inte alls är från något Muslimien eller Afganistanien eller ens härstammar från någon annanstans än just Skärholmen och faktiskt bara försöker skoja - och jag blev helt osäker.
Där och då tog jag inte upp kvinnors rättigheter. Det kändes fel. Han kanske skulle bli förbannad. Antingen på mina fördomar eller för att männen faktiskt bestämmer, i hans lägenhet i Skärholmen. Och jag, svettig, stressad och hungrig, kanske skulle bli ännu mer förbannad.
Istället gjorde jag det enda säkra då. Föreslog att lille Bilal skulle få komma hem till oss. Vi får börja så.
(Detta är inget förslag på en ny politik eller inlägg i asyldebatten, utan bara en helt vanlig men lite pinsam känsla en människa kan få när något nytt händer.)
28 februari, 2009
Målbilden ikväll - en bil
Målet är som bekant viktigt om du ska lyckas med något och ikväll
tänker jag på målet med att jag sitter och gör en affärsplan lördagkväll.
tänker jag på målet med att jag sitter och gör en affärsplan lördagkväll.En elbil, förstås.
Den första här finns på Tekniska Museet och den är hundra år gammal. Lite tråkigt att de inte kommit längre med elbilstänket på alla år än vad de gjort, men om vi jämför med nedan, den Paris Hilton köpt, får vi ändå säga att industrin skyndat sig på sista tre åren. Läs om det här.
En tyst, relativt miljövänlig, snygg, praktiskt, lättstädad, alltid ren bil där vindrutetorkarna aldrig
går sönder precis som allt annat på min nya målbil. Den ska jag köpa när jag når break even.
går sönder precis som allt annat på min nya målbil. Den ska jag köpa när jag når break even.Min målbild för våren 2010: Jag kliver ut min hybridmersa och kisar mot majsolen. (De där dörrarna ska jag nog byta, tänker jag då...)
Etiketter:
ekologi,
hybridbil,
Tips på evenemang
26 februari, 2009
Igår var det knarkfest
För oss som vill leva lite på gränsen kommer nu många spännande produkter, förmodligen helt ofarliga. Men kanske inte helt lagliga.Här får du läsa om en beroendeframkallande knarkprodukt och en uräcklig, båda testade jag igår.
1. Handkrämen från Bodyshop, gjord på hampa, gör dina händer suveränt lena. Hur illa det än var innan du smörjer in dig med denna haschdoftande ljusgröna handkräm, blir dina händer mjuka som en spädbarnsarmhåla. Blodiga nagelband läker och självsprickande fingertoppar blir mirakulöst klappvänliga.
Betyg: En 4 och inte en 5 eftersom händerna luktar som på ett gammalt haschfyllo av den. Men som sagt, mirakulöst bra mot torrhet.
2. Chokladen från min idol Renée Voltaire är inte god. Den smakar för mycket knark. Smaken är ju som baken, men knarkfylld choklad passade inte mig. Hon säger själv att hon blir salig av den och det kanske du blir om du äter tillräckligt mycket. 70 procentig mörk choklad, tio procent fibrer och 12 procent hampafrön. Äcklig kombination visade det sig.
Betyg: En 1, den är ju ändå ekologisk.
25 februari, 2009
17 februari, 2009
Kriminella roligare än poliser
Här kommer tre tips på saker som skulle fungera mycket bättre, med mycket små ändringar:
1. Polismuseet borde heta tjuvmuseet. Vi var själva där härom lördagen och det borde vi inte varit. Alla älskar deckare idag, kriminologi är en av de mest attraktiva enstaka kurserna på universitetet och riktiga brott intresserar nästan alla. Liksom brottslingar. Polis låter fruktansvärt tråkigt och det är inte alls poliser som polismuseet handlar om.
2. SvD borde inte ha information om gårdagens fel, på första uppslaget, bästa plats i tidningen. Det gör mig så illa att se en fin bild på en snäll farbror som lovar att försöka rätta till alla fel som begicks igår. Det berör ungefär ingen. Utom den som fått sitt namn felstavat eller inkomstuppgiften justerad. Tips! Fixa det med ett mejl till berörda parter, låt missnöjda anmäla det på nätet, som här, eller lägg det åtminstone längst bak i tidningen.
3. Köerna till kassorna i våra stora klädaffärer som H&M och NK fungerar inte längre. Förr var det en kö till en kassa. Enkelt Idag är det ofta en kö till två, eller tre kassor, med stor förvirring som följd. Folk blir irriterade, känner sig lurade och osäkra. Tips! Visa hur köerna går, som på Marks and Spencer i London. Där vet de hur du hanterar folkmassor. Med skylt och staket.
1. Polismuseet borde heta tjuvmuseet. Vi var själva där härom lördagen och det borde vi inte varit. Alla älskar deckare idag, kriminologi är en av de mest attraktiva enstaka kurserna på universitetet och riktiga brott intresserar nästan alla. Liksom brottslingar. Polis låter fruktansvärt tråkigt och det är inte alls poliser som polismuseet handlar om.
2. SvD borde inte ha information om gårdagens fel, på första uppslaget, bästa plats i tidningen. Det gör mig så illa att se en fin bild på en snäll farbror som lovar att försöka rätta till alla fel som begicks igår. Det berör ungefär ingen. Utom den som fått sitt namn felstavat eller inkomstuppgiften justerad. Tips! Fixa det med ett mejl till berörda parter, låt missnöjda anmäla det på nätet, som här, eller lägg det åtminstone längst bak i tidningen.
3. Köerna till kassorna i våra stora klädaffärer som H&M och NK fungerar inte längre. Förr var det en kö till en kassa. Enkelt Idag är det ofta en kö till två, eller tre kassor, med stor förvirring som följd. Folk blir irriterade, känner sig lurade och osäkra. Tips! Visa hur köerna går, som på Marks and Spencer i London. Där vet de hur du hanterar folkmassor. Med skylt och staket.
Etiketter:
Kultur,
Media,
Shopping,
Tips på evenemang
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)