Snälla farbröder tar morgonpromenader. Eller är det så att farbröder som tar sig ut på morgonen blir snälla.
Du kanske vet, om du är över 70 och farbror kanske du rent av är en av dem.
På morgonen är det alltid mycket farbröder som promenerar utmed den soliga sidan av Årstaviken. Resten av dagen är det betydligt mer könsblandat.
De ler, står och låtsasboxas med morgonsolens strålar, pratar med varann och nickar vänligt när undertecknad kommer snubblandes med hunden, hörlurarna, pulsmätaren och mössa och vantar och i värsta fall släpper hunden. Oj, förlåt, skriker jag. Hunden som då gärna kastar sig över farbrödernas hundar i farten och busar och försöker sätta på dem på hundars vis. Det gör ingenting. Inte för en morgonfarbror.
På många sätt väger dessa morgonglada upp det motiga med att springa i tio minus på morgonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det där med att vara morgonkåt, har det med hormonerna och göra eller vad tror du? När vi promenerade en gång så var ju det ju några kvinnor vi träffade som var tydligt gränssättande verbalt, höll hårt i hundkopplet med ca en halvmeters frist på hunden. Jag är inte så bra på hundpsykologi, men det låter som om männen du stöter på är lite mera never minded, hundarna får rumla runt lite. Intressant ämne, missar man nåt om man inte är avslappnad och tar lite risker med att koppla lös hunden?! Eller bara att männens hundar får mer oväntade sexnöjen på morgonrundan...
SvaraRadera